Blandad samling
XKK00014

Bild 14
av 92

Sture Claesson1941-04-20 — Gävleborg, Söderhamn, NorralaVågbro
Kommande funktion

Fil.kand. Abel Ankarsten.
Undervisade i latin, franska och tyska vid läroverket i Söderhamn.
Här vaktar han på en klasshippa som vi hade på Annexet, gamla f.d. ålderdomshemmet i Söderhamn, ca 1956-57. Abel var en omtyckt lärare som också gillade sina elever och ställde upp för dem.

Intervju med Abel Ankarstens kollega Anna de Verdier som jag, Sture Claesson, gjorde i maj 2005:

Anna berättar:
”Abel A var jude (men ville aldrig tala om det och det judiska, det var tydligen känsligt), ogift, född i Sverige. Pappan var urmakare och hade troligtvis invandrat till Sverige. Namnet Ankarsten togs efter ’ankarsten’, som finns i ett urverk. Kom som e.o. latinlärare före 1950 till Söderhamn från Västergötland. Det var ont om tjänster då. På loven reste han alltid hem till Mariestad och hälsade på sin mor och sina syskon. Senare blev han vik.lektor i Fr. Ty. och latin.
Abel A dog före sin pensionering 1962 på ett lov när han hälsade på hemma och är begravd i Västergötland.
Abel var en imponerande människa, färgstark, temperamentsfull och skämtsam. Han funderade över livet och han hade kunskap om mycket. Vi gick ofta ut och åt tillsammans”.

Abel Ankarsten var omtyckt av oss elever också eftersom han hade humor och ställde upp för oss (som vid detta tillfälle när han offrade sin tid för att vakta på vår fest).

Korrigering beträffande Abel Ankarstens död lämnades i Söderhamnskuriren 27/8 2011 av två kolleger till AA (Anne-Marie Bergqvist och Lennart Landell):

De berättar:
"– Det var så rörande den där lördagen när Abel dog.
Han och jag satt i kollegierummet, vi hade ju lektioner på lördagarna på den tiden. Så ringde klockan.
”Jaha, nu ringer det” sa jag och reste mig. ”Det bryr jag mig inte om” sa Abel med dov röst. Jag gick iväg. När lektionerna var över gick vi upp på Västra berget och plockade bär, det här var på hösten. Då hörde vi ambulansen, och sen fick vi veta att Abel hade fått en hjärtattack och dött. Så jag måste ha varit en av de allra sista han pratade med."

Reportern Lasse Mårtesgårds fortsätter i n'ämnda tidningsartikel:
"Håll med om att vi har ett lite pikant läge här. Läraren har alltid rätt, men tänk om lärarna är oense – då måste ju någon av lärarna ha fel!?"

Det var nog Anna de Verdier som mindes fel.
(Sture C)

c:a År 1956PorträttMan, Hatt, Halsduk, Glasögon, Cigarr
Påsiktsbild
XKK00014Söderhamns kommunSöderhamnSöderhamns KameraklubbBlandad samling
Hjälp oss att komplettera, klicka här