Gustaf Martin Holm

1919 05 06 – 1992 02 05

Genom Kyrkbyns och Tyby dalgång rinner en liten å eller kanske mer en bäck, i dag ganska blygsam sådan. Den kallas Örtjärasbäcken efter sin huvudsakliga källa, Stora Örtjärnen, c:a en halv mil norr om Kyrkbyn. Den slingrar sig neråt mot sydost genom Åkilarna, Norrböle via Kinstaängarna mot Söderhamn och havet.

För den som tror på teorin att älven Ljusnan har runnit genom Kyrkbyn - Tyby för 10.000 är sedan kan konstatera att ett mäktigt vatten här och var skurit sig igenom landskapet. Vid Norrböle är den största ravinen med en stor plan botten och tillhörande vattenfall.

Under 1700-talets senare hälft upptäckte människan att ett vattenfall kunde utnyttjas som kraftkälla för diverse industrier som sågverk, tröskvalsar, kvarnar, linskäktar m.m. Böledalen var som klippt och skuren för dylik verksamhet. Man byggde gemensamt en såg med tvåbladig sågram. Varje bonde hade egna sågblad. Verksamheten ställde till mad mycken osämja. Man beskyllde varandra för att slösa med vatten och dylikt. Men sågen var onekligen en tillgång. Skäkt, akvarn, tröskvals och spånspänt uppfördes också så småningom.

Den enda bild som finns av denna kompletta anläggning är en målning av, förmodligen, Jon Jons Jonas. Han har suttit på den s.k. Sågbacken och med grova penseldrag målat av utsikten mot norr. Målningen måste vara gjord före sekelskiftet 18 - 1900. Det gamla vackra timmerhuset vid Jon Jons är kvar. Stenhuset (nuvarande Barnkolonin) byggdes 1906. Sub 3:s (Larses) storbyggning är också kvar. (se bifogad målningskopia).

Uppe på Sågbacken, söder om Böledalen låg Sågbacksstugan, en liten timmerstuga med gärdsgård omkring. Där bodde paret Söderberg med sina två söner. Den ene, Reinhold var dövstum, och kunde dövstumsspråket. Detta innebar att t.ex. min far lärde sig teckenspråket och kunde prata med Reinhold. Den andre brodern, Jonas, gick till sjöss och blev sjöman.

Sågbacksstugan köptes i sinom tid av köpmannen Erik Näslund som hade Näslunds Bosättningsaffär i Söderhamn, senare varuhuset Norden. Han var gift med en Kyrkbyflicka, Stina Persson. Detta var förmodligen orsaken till att han köpte Sågbacksstugan. Näslunds byggde om huset i villastil med t.ex. färgade glas i hallfönstren. Näslunds sålde senare huset och flyttade till Söderhamn.

Huset hade nog flera ägare men köptes slutligen av Gustaf och Ester Holm. Paret fick en son, Martin. Man skulle bara ha ett barn enligt Gustafs åsikter. Han hade Hjalmar Brantings porträtt på väggen och han såg upp till Kata Dahlström och Alice Ottossen Jensen.

1930 fick vi en kamera i julklapp, en lådkamera, 6x9 cm. Den kostade 12 kronor. Det var ro¬ligt att fotografera men ännu roligare att framkalla bilderna. Man fick anledning att inreda mörkrum, köpa framkallningsskålar, tillverka röda lampor och kopieringsapparat m.m. Allt enligt modell från grannen Per i Innegården som var duktig amatörfotograf. Men även detta intresse svalnade så småningom.

Då hade Martin också fått en kamera. Han fick låna mina mörkrumsattiraljer och han hade helt andra ambitioner. Han hade tydligen medfödd bildkänsla. Det ränns gott om villiga fotomodeller i Kyrkbyn. Martin fotade och skickade in till tävlingar, bl.a. till tidningen Foto där han vann mästartävlingen ett år. Han blev kompis med grannen Per i lnnegården, med mästerfotograferna Per Forsell och Hilding Mickelsson. Han upptäcktes och blev erbjuden anställning hos hovfotografen Bergnes i Stockholm, Bergnes hade Åhlén & Holms katalogatelje och Martin fick ta hand om den. När Åhlén & Holm lade ner sin postorderverksamhet fick Martin överta deras fotoutrustning för ett förmånligt pris, och öppnade sedan egen reklamatelje. Han hade reklamfotografering åt NK och andra krävande företag. Han blev jäktad storstadsbo. Han gifte sig med en Järvsöflicka och hade sin bröllopsfest på restaurang Rosenbad (numera regeringskansliets lokaler).

Pappa Gustaf insåg tidigt, att någon framtid för hans avelshönsgård knappast fanns. Han gjorde auktion på sin avelsbesättning med tillhörande utrustning. Efter föräldrarnas död lejde Martin brandkåren att bränna ner de allt mer förfallna hönshusen Martin är död sen många år och villan i Kyrkbyn är såld.

Martin Holms eftermäle är: En stor fotokonstnär, mycket produktiv. En tillbakadragen natur, men mycket intresserad av vad som hände och skedde i världen. Han har lämnat efter sig mängder av bilder som finns spridda hos vänner och bekanta i bygden . Här har samlats en del. Håll till godo!

Kyrkbyn i mars 2007 02 27
Sigfrid Olsson