Läroverkets Fotoklubb

Söderhamns högre allmänna läroverk

Denna bildsamling på 90 bilder, XLK 1 – XLK 90, speglar en kort epok i Söderhamns högre allmänna läroverks historia.

Gustav Sahlins bild visar här Söderhamns samrealskola, senare Söderhamns högre allmänna läroverk. Skolan stod färdig 1909 byggd efter arkitekt Axel Lindegrens ritningar. Den drivande kraften bakom skolans tillblivelse var skolans dåvarande rektor Julius Centervall. I slutet av 1950-talet utökats skolan med en institutionsbyggnad, som senare byggdes samman med den ursprungliga byggnaden (mot den högra flygeln på bilden). Nu finns även ytterligare en byggnad, på andra sidan av Åsgatan, som tillhör gymnasieskolan och som i dag heter Staffanskolan.

Om hur Läroverkets fotoklubb, som är upphovet till denna bildsamling kom till, kan vi läsa i Söderhamns Kameraklubbs jubileumsskrift 1957-1982. Där berättar den förste ordföranden i Läroverkets fotoklubb Kjell-Ove Eskilsson (1941-2006) följande:

”Läroverkets fotoklubb blev Kameraklubbens plantskola.

Sven-Mikael Mickelsson, som arbetade på Söderhamns Verkstäder, berättade för mig om fotografering och om verkstan´s fotoklubb när jag sommarjobbade där 1956. Året efter startade Läroverkets fotoklubb efter en fotokurs i en skrubb på Ungdomsgården, Götgatan 13 i Söderhamn. Jag fick kontakt med den nystartade Söderhamns kameraklubb genom Sven-Mikael Mickelsson och Rolf Bernström. Så började ett givande samarbete, för Läroverkets fotoklubb, som tack vare tålmodig undervisning av kameraklubbens medlemmar kunde ”snabbutbilda” blivande unga fotografer, och för kameraklubben som fick en ”plantskola”.

Pengar på klassfotografering.

Fotoklubben fick stort stöd av skolans ledning och av en mycket fotointresserad mattelärare, som hette Ingemar Scharin. Han såg till att ett fotolabb ritades in på ritningen till den nya institutionsbyggnaden. Utrustningen fick vi dock skaffa själva – och det var kanske det som verkligen satte fart på klubben.

Idéerna att få pengar till klubben var många. Studiecirklar stärkte klubbkassan eftersom ledarens arvode oavkortat gick till kassan. Filmförevisning på Stora Bio efter skolan gav också ett bra netto. Filmer som ’Ivanhoe’ och ’Storstadshamn’, som vi hyrde av MGM för 25 kr respektive 35 kr, lockade naturligtvis. Skoldanserna var mer äventyrliga. Jag menar rent ekonomiskt. Ibland kunde vi gå med förlust innan vi lärde oss hur ofta och när vi skulle ha dem. Men klassfotograferingen, som övertogs av klubben var en strålande affär (om än arbetskrävande, med många nätter i fotolabbet för att klara leveranserna i tid!), 800 elever köpte klasskort à 1:50. När skolfotofirman kom med sin förfrågan om klassfotografering svarade vår rektor Gustaf Kling, ”det klarar vi själva”. - Så långt Kjell-Ove Eskilssons krönika.

Några andra namn ur fotoklubbens tidiga medlemsmatrikel var Jarl Saxby, Ulf Dunderberg, Lasse Liliewall, Bengt Norström, Torkel Seth samt undertecknad Sture Claesson. Bilden XLK 4, i samlingen, visar Kjell-Ove Eskilsson, Sture Claesson, Torkel Seth, Lasse Liliewall och Ulf Dunderberg.

Bilden nedan visar några klubbmedlemmar som träffas efter skolan i teckningssalen 1957-58. Torkel Seth (omkom vid fallskärmshoppning), Jarl Saxby, Kjell-Ove Eskilsson (1941-2006) och Ulf Dunderberg. I bakgrunden teckningslärare Gunnar Österström. (Foto: Sture Claesson)

Om klubbens fortsättning berättar Lasse Mårtensgård följande:

Om Sture Claesson var en av dom, som var med och byggde upp Läroverkets fotoklubb, var jag med och lade ner den. När jag började i realskolan 1960 härskade det gamla gardet över fotoklubben. Vi fotointresserade småglin var glada att få vara med. Men så småningom försvann de gamla uvarna. De tog studenten helt enkelt, vilket ändå får ses som ett giltigt skäl.

Det yngre gardet tog över mörkrum, klassfotografering och skoldanser med orkester och hela baletten. Fast orkestern avskaffade vi snart, tacka diskotekvågen för det. Långa styrelsemöten ägnades sedan åt diskussioner om vilka skivor som skulle spelas. De delades in i två grupper. Bra låtar, och tryckare. Det var grupp ett som skapade gnissel och höjda röster. Tryckarna däremot kunde vi utan större besvär enas om – vi var ju grabbar med enorm erfarenhet av vad som fick flickorna i rätt stämning.

Jag kan inte påminna mig att någon enda tjej var medlem i föreningen. Men så hände ju det här på stenåldern också.

Mörkrummet blev ett tillhåll.

Mörkrummet blev rätt snart vad man senare brukar kalla ett tillhåll. Vi höll till där, nämligen. Inte bara med mörkrumsarbete, kan jag avslöja. Det hände både det ena och det andra där nere. Detaljerna tänker jag dock inte avslöja.

Enda gången, såvitt jag minns, som vår verksamhet ifrågasattes officiellt, var när en av oss faktiskt ägnade sig åt mörkrumsarbete av det traditionella slaget. Han kopierade bilder, rent ut sagt. Genom ett lätt förbiseende lyckades han vattenfylla inte bara mörkrummet utan också läroverkets arkiv, där handlingar och böcker förvarades, många liggande på golvet (lite oansvarigt, tyckte vi nog).

Fotoklubben var inte läroverkets mest populära den veckan.

1968 tog alltihop slut. Inte med en stor skräll, utan en liten suck. Det året upphörde läroverken att existera, så också fotoklubben. Vad det blev av våra prylar vet jag inte, men av någon anledning tog jag hand om det album där klasskortsnegativen förvarades.

Nu har bilderna äntligen kommit allmänheten tillgodo, här i DiBiS databas, där den som vill kan beskåda dem, men även hjälpa till att med identifieringen av namn, klasser och årtal mm.

Lasse Mårtensgård & Sture Claesson