Yngve Forslin

Yngve Forslin (1922-2013)

Yngve Forslin har, på grund av att hans släkt under flera generationer bott och verkat i Norrala, fått stor kännedom om människors liv och leverne i Kungsgården i Norrala med omnejd. Naturligtvis finns i hans ägo många släktalbum och intressanta fotografier, som även illustrerar detta. En del av familjen Forslins fotografier finns nu på Dibis, under fliken ”Yngve Forslins arkiv”.
Om Yngve Forslins erfarenhetsbakgrund har jag hämtat några fakta från tidningen ”Medievärlden”, ”Söderhamns-Kuriren” samt från hans fru Alsy, dessutom några egna minnen: – Efter att ha gått sex år i skola började Yngve Forslin i sina förfäders smedja i Kungsgården där han smidde och svetsade. I hela sitt liv bodde han på gården Nyland i Kungsgården, granne med missionshuset, där han ledde ungdomsverksamheten, predikade och var församlingens organist.

Musiken var en viktig del av hans liv. Hans lärarinna i folkskolan tyckte bestämt att han skulle läsa vidare på läroverket och utbilda sig till kantor. Men Yngve ville till smedjan, och så fick det bli.
I den vevan bildade han Kungsgårdens Manskör, som han ledde i 55 år. Kören hade sin premiär våren 1943. Yngve ville gärna att allmänheten skulle få veta detta, så han skrev en notis för hand och lämnade till ortens tidning. Det blev början på ett yrkesliv som skrivande journalist. Han började, som han brukade säga, ”kladda och skriva” och det väckte skrivlusten ännu mer.

Han började skriva krönikor i Söderhamns-Tidningen och Bollnäs Tidning och en kväll ringde chefredaktören på Bollnäs Tidning och frågade om han ville jobba där. I november 1949 packade han ihop och reste till Bollnäs. En ny värld öppnades för Yngve. Efter några månader började han på dåvarande Hudiksvallsposten och gick sedan till Söderhamns-Tidning där han stannade tills 1957. Resten av tiden fram till pensionen var han på Söderhamns-Kuriren.
Efter pensioneringen kom Yngve ”tillbaka i spalterna”, efter elva års paus, och återupptog sitt krönikeskrivande under sin gamla kända signatur ”Fyng”. Det blev 450 krönikor innan han åter ställde undan skrivmaskinen.

Min första kontakt med Yngve var onsdag morgon 30 september 1959. Då brann en bondgård i Vågbro och jag sprang dit med min kamera. Journalisten Yngve Forslin hade också kommit till platsen, kanske av en händelse när han åkte förbi, i alla fall utan fotograf. Yngve dök på mig och ville ha filmrullen, och det fick han. Sedan, måhända på grund av den händelsen, vikarierade jag en sommar på Söderhamns Tidning och var även med och gjorde en ”Ungdomssida”, men det blev ingen större journalistisk fortsättning för min del. Jag var även med i Kungsgårdens Manskör i drygt tio år under Yngves ledning.

Sture Claesson