Anna Kristina Nygren

1882 - 1957

Min farmor, Anna Nygren var en speciell och originell kvinna.
Hon föddes i Stocksätter, Bollnäs. Hennes flicknamn var Berglund och redan efter sin konfirmation ville hon lära sig att fotografera. Tyvärr fanns inte ekonomi till det eftersom fotografen Wåhlstedt i Bollnäs ville ha 100 kronor för att ha Anna som elev.

Hon bestämde sig därför att bli sömmerska istället, men köpte själv vid sekelskiftet sin första egna kamera. Hon lärde sig därefter själv att fotografera. Hon fotade allt - bröllop, födelsedagar, höbärgning, fäbodstintor, kor, katter, översvämningar och helst sina älskade engelska settrar.
Allt eftersom hon hade möjlighet skaffade hon sig mer och mer avancerad utrustning och blev med tiden en mycket allsidig fotograf. Trots en stor och tung utrustning tog hon sig till fots eller per cykel för att ta bilder där det hände något.

Som barn kom hon ttill Söderhamn. I början av seklet försörjde hon sig som sömmerska i Askersta. Där träffade hon också sin blivande man, Per Nygren, som då arbetade som sågare på Askesta. Han öppnade senare en diversehandel i Karmor. En affär som övertogs av sonen Georg och hans fru Elin, min mamma och pappa.

Anna var som sagt en ovanlig kvinna med en stark personlighet, och hon lät sig inte bindas av de traditionella kvinnosysslorna. Hon var mycket beläst, målade och ägnade mycket tid till sin trädgård och sina hundar. 1907 föddes min pappa Georg. Anna och Pers äktenskap gick inte så bra, och Georg byggde så småningom ett hus till Anna på andra sidan vägen och de sparerade. Skilde sig gjorde dom dock aldrig, det var också överenskommet att de skulle vila i samma familjegrav.Separationen kan ha många orsaker, själv har jag en idé om att det var min farmors alla intressen utanför hemmet som kan ha varit en del i det hela.

Farmor och farfar bodde nu på var sida om vägen och i min barndom var det helt naturligt för mig. Hon hade alltid olika projekt på gång. Hon byggde själv sin tvättstuga som jag har många minnen från. Eldstaden fanns på utsidan och dit fick jag bära ved. I anslutning till hennes hus hade min pappa cykelverkstad och glasmästeri fram till dess att han övertog affären.

Vad man lägger märke till med hennes bilder är att alla personer som finns med alltid verkar vara glada. Hon var säkert i sitt rätta element när hon fick fotografera och hennes glädje spred sig säkert vidare till objekten. Min pappa har berättat att alltid när det var nysnö så skulle hon iväg med sin kamera, det har resulterat i vackra julkort som fortfarande finns kvar. Hennes hundar, de engelska settrarna som alla hade namn som började på D, finns nästan alltid med på hennes bilder. Själv minns jag de två sista hon hade, Daisy och Dora.

När jag tänker och ser tillbaka tycker jag att min framor hade ett spännande intressant liv. Det måste dock ha varit svårt många gånger att vara originell och lite annorlunda. Till det krävdes helt säkert en personlighet med en stark självkänsla. Hennes fotografier bevaras nu på ett utmärkt sätt och det är vi alla, jag och mina barn, glada för.

Söderhamn 2007-03-02
Ewa Björklund