Per Edvin Forsell

1898-02-28 - 1979-07-05

Per Forsells livsverk tillhör svensk fotografis allra märkligaste. Under nästan femtio år porträtterade han gamla människor på den svenska landsbygden. Åldringar med fårade ansikten och silver i hår och skägg. Människor med för oss sentida helt unika levnadsöden, tuktade och böjda av fattigdom och hårt arbete, men med okuvlig vilja och stor andlig resning. Människor som idag är "lika sällsynta som en flock zebror efter en svensk landsväg", för att använda Per Forsells egna ord.

Per Forsell - en särling
Per Forsells far var torpare i Växbo, och liksom andra torparsöner fick Per känna på slitet i timmerskogen. Så småningom begav han sig på egen hand till Härjedalen, där han levde ett strapatsrikt liv som timmerhuggare och flottare. 1922 fick han jobb som plankbärare på sågen i Ljusne.
När han var 36 år köpte han sin första kamera. Den kostade 125 kronor.
Redan året därpå, 1935, skickade han in några vinterbilder till en tävling anordnad av Hälsinglands och Gästriklands sektioner av STF. Med dessa bilder vann Per första pris- 150 kronor. Nu var intresset väckt på allvar, så nu gällde det att spara och försaka för att kunna köpa ordentliga kameror. Nästa kamera kostade honom en hel årslön 1100 kronor. Och när han egentligen skulle behövt lägga pengar på en ny blåblus gick de istället på film.

Steg för steg, och med den egna erfarenheten som enda läromästare, lärde sig Per Forsell hantera kamera, film, ljus och kemikalier. I början fotograferade han litet av varje, precis som vilken amatör som helst. Men han kom snart underfund med att gamla människor intresserade honom mest. När kamraterna var ute och gjorde ofog uppsökte Per Forsell gamlingarna och satt och lyssnade till deras fantastiska berättelser.
För en oförstående omvärld var Per Forsell en särling.

De odödliga porträtten
Många av Per Forsells gamlingar var inte särskilt lättillgängliga. Det krävdes dagar, veckor och månader att övertala dem att låta sig förevigas.
Till en av Per Forsells klassiska berättelser hör den om två krutgummor.
Han hade hört ryktas om  en pigg gumma i Dalarnas nordligaste hörn, Idre. Han fann henne till slut i en liten stuga, kvick som en sädesärla. Per frågade henne hur gammal hon var.
 - 81 år, svarade gumman.
 - Det är omöjligt. Du är ju kvick som en jänta och har inte ett grått hår på huvudet, sade Per.
 - Äh, det är väl ingenting, då skulle du se mor min!
 - Men inte lever väl din mor?
 - Visst lever hon! Åtminstone levde hon i förra veckan då jag hälsade på henne.
Och mycket riktigt, Per Forsell fann till slut modern - Marit Johansson, 104 år gammal, mjölkande en ko. Marit hade aldrig sett en bio, aldrig åkt tåg, aldrig besökt en stad, aldrig varit sjuk.

En flitig föredragshållare
I 21 år reste Per Forsell runt i landet som en mycket uppskattad föredragshållare, från Smygehuk i Skåne till Björkliden i Lappland.
Och överallt mötte Per Forsell tacksamma åhörare. Han har haft föredrag i stora och små lokaler - allt från Wallebergslokalen i Linköping till lappbyarnas små stugor. Sin allra första föreläsning hade Per Forsell i Örebro konserthus med 850 (!) åhörare. Per Forsell hade också kungligheter som åhörare, t. ex. prins Wilhelm. Som mest kunde Per Forsell ha tre föreläsningar på en dag. Först i en skola på förmiddagen, sedan på ett regemente och på kvällen den ordinarie föreläsningen. Under 25 år åkte Per omkring för Skolöverstyrelsens räkning.

Cyklade tre mil med en plåt i kameran
Det skulle bli många tävlingsframgångar för Per Forsell, bl. a. i Fotos Mästartävlan. Den tävlingen vann han ett par omgångar, men sedan kom motgångarna. Det hjälpte inte att en enkel amatör gjorde porträtt, som även kom de skickligaste yrkesmännen att häpna. Man kände igen hans gubbar och gummor. Han ansågs "ensidig", det behövdes nya bilder, arbetsbilder. Men Per lät sig inte nedslås. "Vill de ha berättande bilder ska de få det", tänkte Per.
En sömnlös natt såg han plötsligt bilden.
Per såg en man påminnande om en profet sittande i sin lilla stuga slöjdande på något, belyst av en liten lykta. Men hade han någon bland sina gamlingar som kunde klara av detta? Jo, den gamle kyrkvaktmästaren i Undersvik.
Per cyklade de tre milen till den gamle gudsmannen, som liknade en av gamla testamentets profeter. Han hade en enda plåt med sig, inte av snålhet utan av brist på film.
Fyra gånger fick han cykla de tre milen, de första tre gångerna med en plåt, den fjärde med två. När Per uppenbarade sig för fjärde gången i samma ärende, såg den gamle gudsmannen litet spörjande ut, men han sade ingenting.
Bilden tog första pris i Fotos Mästartävlan 1946. Juryn skrev att bilden osökt förde tanken till en av Rembrandts tavlor.

Sammanställt av Thommie Nord