Woxna Hembygdsförening

Föreningen bildades den 9 juni 1918. Hembygdsstugan den sk Smedbyggningen kom i hembygdsföreningens ägo i år 1921 och invigdes midsommarafton 1923. Smedstugan byggdes på platsen där den nu står år 1850 och var bostad åt mästersmeden P.J. Malmgren.

Brokvisten kommer från Holms i Lobonäs. Storstugan är en tillbyggnad som flyttades till Hembygdsgården 1931-1932 och är den s.k. Blomsstugan från Lugnäs i Njupa.

Uthuset och boden med källare har hela tiden tillhört Smedstugan/Hembygdsgården. Vällingklockan på uthuset göts år 1805 och den har kallat många arbetare till arbetet här på bruket.

Stoltstugan är ett soldattorp som flyttades till Hembygdsbacken från Räka 1944 tillsammans med smedjan som står på andra sidan vägen ner mot sjön.

Byggnaderna på andra sidan vägen är...
Logen som kommer från "Jannes" i Lobonäs, spruthuset som är byggt år 1893, ett båthus skänkt av flottarföreningen år 1938, ett häbre från Mörttjäraberg samt bak-och vävstugan med brandsäkert arkiv uppförd på platsen år 2000.

På samma sida som Hembygdsgården…
står baracken (Kaffestugan) som är en arbetarbarack som stått vid Tretjärnarna, den används nu som samlingslokal. Bakom Baracken står en ada som kommer från Lim-Johans barndomshem i Mackskalen och taket med de stora, stormfällda stockarna från Lenaboklitten.

Nere i slänten står ett härbre från Gymåsbo
Köket i Hembygdsgården - som en gång var mästersmeden Jakob Malmgrens kök kan man se årtalet 1834 på spiselhällan och orsaken till det är att man hade med sig spiselhällen från ett tidigare boställe. Stugan rustades år 1930 och då bättrades tapeterna på. Annars har alla inventarier kvar sina orginalmålningar. Det är lätt att se att det är nära till Dalarna för målningarna är inspererade av den sortens måleri.

Storstugan finns en klenod som kallas Woxnabibeln. När bruket anlades på 1700-talet bodde lappar utefter Selmån, som ogillade att ån dämdes upp över deras betesmarker, när vattenkraftten behövdes till anläggningen i Woxna Bruk. De förstörde fördämningarna och orsakade en flodvåg som rev med sig allt efter stränderna. En gubbe satt och läste i bibeln i sin stuga när flodvågen kom. Han lade från sig bibeln på en stol och rusade ut ur storstugan innan den störtade samman, Stolen, där bibeln låg, flöt välbehålen i land i Övre Hammaren där den tillvaratogs.

I Svenska Turistföreningens årskrift år 1923 skriver den siste brukspatronen i Woxnabruk, Harry von Eckermann, att den Övre herrgården låg vid hammardammen på den plats där Voxna hembygdstuga nu står. Elden härjade troligen den i trä uppförda gården och allt som finns kvar är rester av grundmurar och trädgård.

Hembygdsgården öppen efter bokning
Tfn 0271-411 29
E-post: anna-lena.carlsson@helsingenet.com

Historik

Voxna Hembygdsförening bildades den 9 juni 1918. Hembygdsstugan den s k Smedbyggningen kom i föreningens ägo år 1921 och invigdes midsommarafton 1923. Stugan byggdes på platsen där den nu står år 1850 som bostad åt mästersmeden Per Jacob Malmgren.

På samma plats stod troligen den Övre Herrgården som uppfördes omkring år 1744 av brukspatronen Reinold Davidsson Robsahm, som genom lottning på lagtima ting i Alfta, då blev ägare till den Öfvre Hammaren i Voxnabruk. Elden härjade sannolikt den i trä uppförda herrgården och allt som finns kvar av den idag är rester av grundmurar och trädgård.

Brukspatronen Hans Jacob Gahn blev genom denna lottning ägare till Nedre Hammaren och bodde i den bruksgård som uppfördes ca år 1726 och stod på samma plats som den nuvarande herrgården står idag.

Hembygdsforskaren Otto Mattson har gjort mycket stora insatser för att bevara Woxna Bruks rika kulturtraditioner. Tack vare hans skrifter och boken Skogen bakom palatset av Ingalill Jansson, har Woxna Bruks spännande historia bevarats åt framtiden. Det finns så mycket att berätta om alla dem som genom tiderna slitit hårt för sin överlevnad i denna vilda och natursköna trakt. Om Gymåsgruvorna, masugnen, stångjärnshammarna, skolan - som brukspatronerna drev med egna medel långt innan allmän skolplikt fanns och herrgården - som kallas Hälsinglands enda slott.

Järnbruket fick sitt namn efter älven Wåxnan som rinner genom bygden. År 1726 fick man privilegium att anlägga en mulltimmershytta och en stångjärnshammare med tvenne härdar där Selmån rinner ut i Wåxnan, d v s någonstans mitt emot där kyrkan ligger idag. I slutet av 1700-talet var Woxna Bruk ett av Nordens största järnbruk med en befolkning på ca 1000 personer.

I fem generationer och 150 år bodde och arbetade Jussi Björlings förfäder i rakt nedstigande led på Woxna Bruk. Jussis farfar tog namnet Björling när han flyttade från Woxna Bruk till Strömsbruk som mästersmed.


Den 15 juli 1881 blev Wilhelm Kempe ensam ägare till Woxna Bruk och bildade koncernen Ljusne Woxna AB, ett imperium som förutom Woxna Bruk även ägde Ljusne-, Dalfors- och Furudalsbruk. Det förfogade över sågverk, valsverk, kättingsmedjor, mekaniska verkstäder, råvarutillgångar i form av gruvor och skog på 600 000 tunnland.

År 1883 avled Wilhelm Kempe och enda dottern Wilhelmina och svärsonen Walter von Hallwyl tog över Ljusne Woxna AB som förblev i familjens ägo fram till år 1926 då bolaget övergick som helägt dotterbolag till Ströms Bruks AB. Därmed var järnbruksepokens tid i Woxna Bruk förbi. Den hade pågått i tvåhundra år och framångsrikt ägts av sammanlagt sjutton driftiga brukspatroner.

Den 10 november 1908 öppnades den smalspåriga Woxna-Lobonäs Järnväg för allmän trafik. Den var 3 mil lång och gick mellan Woxna stationssamhälle vid Orsabanan och Lobonäs. Den byggdes av Ljusne-Woxna AB för att förbättra transporterna av skogsprodukter men "Lilltåget" fungerade även som livsnerv för befolkningen. År 1932 lades järnvägen ner då den blivit olönsam.

Från år 1932 fram tills idag bedrivs endast skogsbruk i Voxnabruk.