Sörljusne Intresseförening

Mellan E4 och kraftverket ligger Sörljusne. Som namnet antyder är det beläget söder om Ljusnan, väster om Ljusne. Ovanstående är hämtat ur en artikel i Kuriren 26 maj 2007 där man blir informerad om att Sörljusne har förlorat sin status som ort. Artikeln beskriver vidare att Sörljusne till skillnad mot Ljusne är ren landsbygd med fina vyer och "gårdar som härstammar ur lantbruksarvet".

Att Sörljusne by har existerat redan på 1700-talet, kanske ännu tidigare, ser vi bl.a. på lantmäteriets "Charta öfver Sörljusne bys inägor och Söderala Sockn Södrahelsingeland och Geflebors Län". Kartan pryder boken "Skolorna i byn" som blev utgiven 2006 och som behandlar Söderala sockens, men framför allt om Sörljusne och Hå byars skola.
De, från början självägande, bönderna kom att bli arrendebönder under Ljusneverken tills det sista jordbruket lades ner på 1960-talet.

Men innan dess, redan 1949, stod Ljusne Strömmars kraftverk färdig och därmed hade den stora omvandlingen av byn skett. Flera fastigheter nära älven hade flyttats och byn växte mot söder för att lämna plats för den stora kraftverksdammen. Landsvägen drogs om till den nuvarande sträckningen och var fungerande E4 under ett antal år.

Eftersom Ljusneverken ägde marken och fastigheter i byn så var de involverade i skolfrågor och byggandet av två skolor i byn ( läs mer i Skolorna i byn) men sörjde också för framkomligheten på landsvägen till Ljusne vintertid.

Därmed är vi framme i nutid...
...och bildandet av Sörljusne Intresseförening 1980.
I slutet av 1970-talet sålde Bergvik-Ala de sista fastigheterna i byn och vägunderhållet kom att bli byns ansvar.
För att ansöka om kommunala bidrag för vägunderhåll måste en förening bildas.

Mötesdeltagarna, enbart män, var vid bildandet i november 1980 eniga om att bilda en intresseförening, som förutom vägfrågor kunde tillvarata alla angelägna uppgifter i byn.
Det har visat sig vara framsynt och framgångsrikt vilket vi har kunnat konstatera i efterhand.

Den första styrelsen bestod följaktligen av män med Bengt Blomquist som ordförande. Styrelsen arbetade till största delen informellt, med vägunderhåll som den dominerande uppgiften under de följande åren.

Olle Jonsson som skött plogningen sedan 1953 åt Bergvik-Ala fortsatte nu med föreningen som arbetsgivare. Samma styrelse bestod till 1997 då en ny generation av båda könen var beredd att ta över med Gunilla Rosen som ordförande. Styrelsearbetet blev intensivt och omfattade förutom vägunderhåll nya frågor som trafik/hastighet, röjning av vass och buskar utmed älven.

Landsvägen som delar byn är hårt trafikerad med både långtradare och privatbilism vilka dessutom ignorerar hastighetsbestämmelserna. Det är ett problem som måste lösas.

Under två helger, vår och höst vardera, anordnas arbetshelger som innebär städning utefter landsvägen, busk - och vassröjning utefter älven. Det sistnämnda är en övermänsklig uppgift, att med de medel vi förfogar över, vinna en så "in i vassen" svår uppgift.

De gamla arrendeställen har sedan årtionden lagts ner och för att förhindra en förbuskning inpå tomterna röjs de gamla åkrarna upp för ett öppnare intryck av byn och älven. Den vy över byn och älven som besökare får från backen mot E4 och från kraftverket mot byn är resultatet av hårt arbete under årens lopp med röjning och upprensning utefter vattendrag och landsväg. Flera fastigheter har en fantastisk utsikt över älven och vyn över udden är rena idyllen.

Men allt är inte bara hårt arbete
Vi har traditioner som går 20 år tillbaka i tiden. Sedan 1987 firar vi midsommar gemensamt på byvägen där vi dukar för kaffe med långbord. Midsommarstång, ringlekar, tävlingar i pil-, boll- och yxkastning, flätning ( för att alla ska få en chans) samt tipsrunda hör till aktiviteterna.

Det så kallade Midsommardiplomet utdelas sedan 1993 till en Sörljusnebo som på ett eller annat sätt utmärkt sig för byns bästa. Festens höjdpunkt i förtäringsväg är ostkakan med tillbehör som alla njuter av i fulla drag innan två lag, som mest består av ungdomar, till åskådarnas nöje kämpar om seger i bl.a. skidåkning.

Intresseföreningen bekostar festen och alla är välkomna att bjuda in vänner och bekanta. De mest långväga gästerna var holländare som stannade till med sin husbil och ostkakan blev därmed introducerad i Europa. På kvällningen brukar en spontan samling av intresserade spela fotboll under lekfulla former.

Valborgsmässoaftonen firas med en brasa vars eld vid lugnt väder stämningsfullt återspeglar sig i Lillsjöns vattenspegeln.
Förutom de årligen återkommande tillställningarna anordnas det av och till spontana aktiviteter. Nämnas kan brännboll, pimpel- och fisketävling, sotarfest m.m.
Loppisförsäljning under några år gav en liten förtjänst som lånades ut vid utgivningen av boken "Skolorna i byn".

Sörljusne av idag
Sörljusne av idag är mer utbyggd på södra sidan av landsvägen än före dammutbyggnaden men benämningen "byn" står för den ursprungliga bebyggelsen.
Befolkningsmängden har minskat bland annat på grund av ungdomarnas utflyttning till utbildning och arbete. Den senaste statistiken visar på 44 personer.

Pojkar födda i byn har ofta varit byn trogna medan flickorna har lämnat byn. Kvinnorna i Sörljusne kommer från spridda delar av Sverige, från norr till söder.

I byn bor fyra flickor under 18 år men om trenden håller i sig så lämnar de byn så småningom. Tre av fastigheterna är fritidshus, i övrigt står ingen fastighet tom.
Sedan några år tillbaka är Lasse Skoglund ordförande och arbetet fortsätter med de "ärvda" uppgifterna men också med vägbelysningsfrågan som varit aktuell sedan 2006.

Sörljusne är en mycket bra by att bo i med närhet till Söderhamn, god sammanhållning och traditioner att värna om.

Majvor Mäki Sjöberg

Byns fotosamling
Från denna lilla by finns idag över tusen scannade foton samlade. Sedan 2002 har Solveig Sjöberg lånat fotoalbum och lösa fotografier av ett 50-tal bybor och personer med anknytning till byn. Tyvärr, som i de flesta album var få personer och platser namngivna, men efter många timmar med identifiering, där kanske hundra personer tillfrågats, ger fotografierna idag inblick i hur byn och dess invånare såg ut innan dammen grävdes i samband med kraftverksbygget, slutet av 1940-talet, då halva byn flyttades. Många av dessa fotografier ska ingå i Dibis fotosamling bl.a. Erik Nyströms bilder.

Skolorna i byn
Som nämnts tidigare har fotografierna redan resulterat i en bok. Tjugo skolfotografier väckte ide´n om att beskriva byns skolor, boken blev också en ett exempel på folkskolans utveckling fram till dess avveckling idet liia perspektivet.

(Inom parentes kan sägas att det var under arbetet med denna bildsamling som embryot till Dibis föddes.)

Hå:s fotosamling
Från grannbyn Hå finns också många bilder scannade, de kommer också att ingå i Dibis fotosamling.

Elisabeth Sjöberg